Planen för denna söndag var att besöka en katedral vid Harlem området och sen promenera genom Central Park som är ca 2,5 km lång. Efter det var planen öppen för resten av dagen.
Katedralen var vad vi hade tänkt oss, det tog sin tid att bekanta sig med den och efter det gick vi till parken. Vi hade gått 1/4 av vägen när vi hitta ett område med baseboll banor så vi stanna och såg på spelen en stund - tills en stenhård boll flög över skyddskanten och Eva sprang omkring som en huvudlös höna och försökte undvika den allt närmande bollen som sedan träffade mitt i prick i hennes bakhuvud. Jepp, blodbad! Annika stackarn har idag fått torka mera blod än vad hon någonsin har gjort tidigare. Och inte har vi varit bleka heller för vi hade ju bränt oss i ansiktena igår och ser båda ut som kokta kräftor...
Så resten av dagen har gått till att ta taxi tillbaka till hotellet i Brooklyn för hämta försäkringskortet och sen bjöd hotellet oss på Limousin(!) skjuts till akuten. Besöket gick bra och inte behövd vi vänta heller. 3 ggr kolla dom alla försäkrings- och personuppgifter och sen sattes det 4 agraffer (info för icke sjukskötare: agraffer = stift) i Evas huvud och så var det klart. MEN rengöringen var lite VÄL enkel, inget skydd är satt på och det får duschas redan i morgon(?). Och när vi kom ut så kika Annika på såret och fundera på om agrafferna endast sitter fast i ena sidan av såret??? Oj, oj, oj vilken dag.
Nu har Annika sprungit runt hela Brooklyn ännu ikväll för att handla bandage och rengöringsmedel. Kryssar fingrarna för att detta inte kommer att ge oss mera problem på resan och att allt är ok om 7 dagar när agrafferna ska bort!
Imorgon lämnar vi New York och siktar mot Washington DC.
Eva Eva, allt lyckas du med oxå.....nu vet du hur det går till i akuten... ö-hälsningar Minna
SvaraRaderaJag har försökt skriva 2 ggr och båda gångerna blivit utkastad /O;
SvaraRaderaHoppas du Eva har repat dig och i fortsättningen aktar dig för flygande runda ting!!
Jag har redan blivit beroende av er blogg så jag får väl lägga in mig på nån avvänjningsklinik då er resa är förbi....
Kramiz fr Camilla
Man blir lätt beroende, jag är också...
SvaraRaderaMen men... jag tror dom fortsätter blogga efter resan också, om livet och äventyren i Helgeboda. Det läser vi också gärna om, men den bloggen behöver ett nytt namn då förstås, men det fixar dom nog...