He va he he

Tråkigt nog är vår resa slut. Vi sitter nu på Helsingfors-Vanda flygfältet och väntar på bussen till Salo (där Rolf redan väntar på oss..). Mycket har vi sett och upplevt, mycket har vi osett och ogjort.

- bästa hamburgarna är från Burger King (tro oss, vi har provat)
- ölval: skippa Amber och Stella, Bud och Miller är goda
- äter ni inte bacon före ni kommer hit, lär ni äta det före resan är slut (gäller oxå sparris, spenat, broccoli)
- lev livet enligt lyckokakornas råd
- det finns ingen logik med vattenkranarna eller duscharna, däremot fungerar vessornas spolning bra och wc-papper finns så gott som alltid på de allmänna toaletterna
- egentligen inget att gnälla över motellena, de har nästan varit bättre än våra billiga hotellval (reser ni under högsäsong, boka i alla fall nationalparkernas övernattning i god tid)
- bil är ett måste för att se så mycket som möjligt, navigator rekommenderas
- packa varma kläder
- datorn har varit i flitig användning och det sku ha varit värt att satsa pengar på en ordentlig kamera inför den här resan
- akta er för baseball bollar!
- ingen free wifi på JFK, men nog på flygfältet i Finland

Tack till er alla som orkat följa med vår blogg samt för alla kommentarer! Trevlig midsommar till er alla!

Ännu en sista bild på två glada resenärer:

... vi planerar redan vår USA-resa om femtio år, garderoben är redan bestämd:

Tillbaka i New York

Efter en sömnlös och turbulensfylld flygtur landade vi i New York idag morse kl 7. Här är varmt och kvavt, helt annorlunda nu mot vad det var i april. Hotellet, egentligen lägenheten, är oxå helt annorlunda än förra gångens 4 stjärnor...
Idag har vi slappat i Central Park, åkt metro som gamla och vana New York invånare ;)
Tur att vi turistade aktivt förra gången vi var här så kan vi imorgon bara kolla in staden och människorna i lugn och ro.

San Francisco, forts.

På torsdagen besökte vi Alcatraz, fängelset som vanligtvis beskrivs med orden "ingen har någonsin rymt härifrån", under turen kom det dock fram att tre personer visst har rymt därifrån och aldrig hittats... Under fängelsebesöket går man runt med hörlurar och lyssnar på fångars och fångvaktares berättelser om utrymmena och förhållandena. Det var intressant, så värt ett besök om nån tänker komma hitåt nåt tag. En liten vink om ni kommer: reservera biljetterna på förhand om ni har begränsat med tid (de säljer snabbt slut), vink nummer 2: om ni reserverat biljetterna på förhand, lämna er inte till sista minuten, det tar sin lilla tid nere i hamnen att lösa ut de förhandsreserverade biljetterna oxå.

Efter fängelseturen var det dags att kika in på akvariet, som ligger centralt vid Pir 39. Det var mindre än vad vi tänkt oss (så resetips igen: besökt hellre Monterey's akvarie om ni har chansen. Vi har ju inte sett det, men enligt reseguider är det stort). Man får ändå se fina maneter, gå i tunnlar med bl.a. hajar, störar och stingrockor simmandes ovanför och runtomkring sig.

Pir 39 har vi nämnt förrut, det är där turisterna samlas med souveniraffärer, restauranger och var man kan köpa olika utflykter ifrån.

På fredagen gjorde vi vårt andra försök att kika på valar. Vädret var betydligt kyligare och tydligen var vågorna/blåsten mindre eftersom vi den här gången åkte hela vägen ut till Farallon Islands (ungefär 33 km ut från San Francisco i Stilla Havet). Tyvärr såg vi inga valar :( Igen en gång var det ett antal människor som hängde över relingen, Annika tackade sjösjukepillret och mådde fint och Eva fick ställa upp som Nanny.

Tillbaka i hamnen seglade denna båt, vad det var för speciellt med den vet vi inte, men två helikoptrar snurrade ovanför och kollade in den så då är den nog tillräckligt fin för att komma med på vår blogg.

På lördagen var vi ut och kollade in staden lite söderut, så här följer lite vyer:

"Painted Sisters" husen med city i bakgrunden.

Tjusig bil.

Castro området med alla regnbågsflaggor. Nudisterna som dinglade emot oss tog vi inte foto av ... :)

Nu njuter vi av våra sista dagar i San Francisco. I morgon kväll flyger vi tillbaka till New York.

Sist men inte minst, det är 19 juni idag, så grattis till mor och fars 40 år !!

San Francisco

Vi är i San Francisco, den sista staden på vår resa innan vi flyger tillbaka till New York. Staden är inte så stor och ser definitivt annorlunda ut än de andra städerna som vi har besökt. Den första tanken som vi fick när vi körde in var att vi hade kommit till Grekland; det fanns små, ljusa hus överallt längs med bergen. Och backor finns det gott om, alla vägar går uppför och nedför.

Staden ligger på en udde och omringas av havet med hamnar och sandstränder. Det är självklart idylliskt men det betyder också kalla vindar så man får klä sig enligt vädret.

.

Staden känns hemtrevlig och hör och häpna men i denna stad är det en fördel att INTE köra bil! Det finns gott om möjligheter att ta sig fram med allmänna transportmedel och avstånden är inte långa ifall man vill gå. Här är en av kabelvagnarna som man kan åka med, förutsatt att man orkar köa tillsammans med alla turister för köerna till dem är långa. Men visst har dom sin charm!

Gatorna kan vara långa och raka...

... eller så inte! Detta är Lombard street ("crookedest street").

Gatorna är ofta enkelriktade och de kan vara ordentligt branta så ibland krävs det parkering i 90 graders vinkel.

Den mest kända samlingsplatsen vid kajen är "Pir 39". Strax utanför piren ligger sjölejonen och njuter av solen. Här kan det tidvis samlas tusentals sjölejon trots alla människor som går förbi och båtar som kommer i hamn.

Utseendemässigt skiljer sig sjölejonen från sälar ganska lite, men de har längre morrhår och de har öronsnibbar. De sägs också vara smartare.

I San Francisco finns Golden Gate Bridge och eftersom Annika är fixerad av broar så tvinga hon igen Eva på cykeltur. Hon hade tydligen glömt hur det var med ett ömt arsel! Men visst var utsikten över bron värt arbetet. Och så kan vi väl nämna att Eva fick sin frukost på IHOP-restaurangen först med kaffe, ägg, bacon och härliga pannkakor så att hon skulle orka trampa ända fram...

Så här nära kusten är det vanligt med kraftig dimma som kommer snabbt och försvinner lika fort. Bilden visar hur lokal den kan vara och hur tät.

Gäddhänge här beror endast på frukosten...

13 km senare var vi framme i Sausolito, en liten trevlig by norr om San Francisco. Tack och lov så fick vi åka med färjan därifrån tillbaka "hem".

Utsikten från Sausolito över San Francisco är otrolig.

Idag har vi varit på båtresa för att se på knölvalar. Tidvis under året är det även möjligt att se blåvalar vid kusten men nu är det den största chansen för knölvalar. Vädret var vackert och isande kallt när vi åkte ut med vår guide och kapten direkt på morgonen. Först stannade vi i en liten bukt och titta på sälar och sedan styrd vi ut mot havet. Området för var vi kan se valar sträcker sig ca 30 km ut från landet och är fredat.

Det har varit så kallt under vår resa så varma kläder har vi gott om!

Vi hade lite vågor när vi starta, och så blev dom värre och värre och ännu värre. Antalet personer som var mer eller mindre gröna i ansiktet öka och det börja bli kö längst bak vid relingen... T o m fiskardottern blev lite tystlåten där för en stund (utan att för den delen behöva luta sej över relingen)! *fniss* När vågorna var högre än 4 meter och båten börja få det svårt att ta sig fram så blev det slut på äventyret och vi återvände tillbaka till hamnen. Men vi fick ett trevligt besök av en pelikan i alla fall!

Vi har bokat in ett nytt försök i övermorgon så håll tummarna uppe att havet är lugnare då!

Eftersom vi var lite tidigare i hamn än vi hade räknat med så gick vi en ca 10 km promenad (Okej då - Annika säger att det var 7 km som vi gick. Jag tyckte oxå att vågorna var åtminstone 8 m höga på dagen men hon insistera på att sätta in den rätta 4a metern... envisa j-vel!)  i Golden Gate Park. Den är lite större än Central Park i New York och vi höll oss undan allt som heter baseball bollar! Lite märkligt system har de nog i detta landet - till parken kommer man med bil och så öppnar man dörren och ställer till med en piknik på den lilla gräsmattan invid landsvägen. Nå det var nu bara en synpunkt men parken var kanske inte riktigt det som vi hade väntat oss.

Efter en ENORM förfrågan på bilder av bison så se vad vi hitta i parken(!):

När man har gått genom hela parken kommer man så äntligen till sandstranden och iskallt vatten.

Västra kusten

Vi hämtade Betty (en Chevrolet Malibu) på fredagen för att köra från Los Angeles till San Francisco (via kusten). Början av färden var långsam pga av en massa vägarbeten och trafikstockningar, när vi väl kom förbi dom, fick vi njuta av fina landskap, små byar och Stilla Oceanen.

Det ser lugnt och fint ut på bilden, men tro oss, det blåste som bara attan och efter några minuter bredvid sanddynerna var vi totalt sandblästrade...

På hela vår resa har vi sett en mängd kor beta bredvid vägen, men den här är den absolut sötaste.

Vi övernattade i San Simeon och tog en snabbtitt på solnedgången från stranden.

På lördagen fortsatte vi norrut och stannade först för att kolla in "elefant sälar". De återkommer till den här stranden två gånger per år, för att föda och byta päls. Nu var där inte så många på plats, kanske 100-150st, när säsongen är på sin höjd är hela stranden full av sälar.

Det här är den mindre klungan med sälar som vilade sej. Sälarna är ca 1,5 m långa redan när de föds och en hanne kan bli ca 5 m lång!

De här småttingarna är av årets kull, här är fejset ännu som en "normal" säl.

Deras namn kommer sej av trynet på sälhannarna när de blir äldre, här är profilen av en som har början till en skaplig nos.

Kusten norrut är imponerande, höga berg på ena sidan och Stilla Oceanen på andra sidan, mittemellan går vägen uppåt och neråt, hitåt och ditåt.

Det var mindre sandstränder än vad vi hade väntat oss, mera branta klippor och stentoppar i havet.

Nej, bilden är inte photoshoppad, måsen poserade länge och väl så att Eva fick det perfekta fotot.

Ännu ett sött djur som snällt poserade för Eva.

Och eftersom alla djur så snällt poserar för henne ser hon själv så här glad ut.

Nu är det endast kaffekoppen som fattas...

Kusten i fint solsken. Kan det bli vackrare?

Nu är vi då framme i San Francisco. På den här lilla korta bilresan körde vi 815km med Betty. Nu har vi lämnat henne och kommer att utforska stan med de berömda spårvagnarna. Mer om det en annan gång.