Death Valley

Så kom vi till dödens dal. Nu för tiden är det en nationalpark och som namnet säger så är det en stor dal med extrema temperaturer. Här är det i tiderna mätt 57 C ifrån det varmaste stället. Med tanke på turistsäsong hit så ä det behagligast att besöka parken på vintern. Då är det inte så varmt och på nätterna kan det bli lite minusgrader. Något regn lär man inte behöva oroa sig över...
Sommaren börjar här i april, så när vi kom hit var turistsäsongen redan över och vi möttes av 39,4 C. Vi hade bokat övernattning några nätter i parken och det behövdes en dag för att vänja sig vid värmen. Det finns en del utmärkta promenadstigar även här men för vår del blev promenaderna korta... Men som vanligt så kan man ta sig fram med bilen så bara under en av våra dagar körde vi 230 km.
För er som tycker att vår blogg endast består av berg så sätter vi nu med sand!

Vi hade varit och kört lite högre upp från dalen samma dag som vi kom dit och tänkte att vi ännu på kvällen skulle hinna besöka sanddynerna nere i dalen. När vi kom fram möttes vi av en sandstorm.

Annika hade hela munnen full av sand efter det här fotot!

Nere i dalen var det hett men uppe vid bergen som gick längs med dalen så var luften mera behaglig. Färgerna är varierande, lite mera grönt uppe i bergen, nere i dalen bjuder sanden på en massa olika variationer.

Och utsikten över dalen är fantastisk!

Det vita som ni ser på bilden ovanför är salt! Någon gång i tiderna fanns det vatten här med hög salthalt och den torkade salten finns kvar. Vissa ställen är den i form av enorma kristaller...

... andra ställen är det som en finkornig vit matta.

Detta är "Badwater", en litet område var vi fortfarande ser lite vatten och som är 86 m under havsytan. Men salthalten i detta vattnet är så hög att det inte går att dricka. I tiderna var det gruvarbete i Death Valley(!) för det fanns en del värdefulla mineraler att hitta här. Det finns kvar en del ruiner och material ännu idag som ett bevis på det. Namnet Badwater (dåligt vatten) lär komma av den stackaren som trodde att hans mulor äntligen skulle få vatten att dricka...

Vi är inte ensamma i öknen trots värmen.

Det finns t o m små fiskar i ett litet vattendrag som snart torkar ut. Puppyfish kallas dessa utrotningshotade små fiskar eftersom dom tar sig fram lekande som valpar. Hellre ser vi dessa djuren än skallerormarna och skorpionerna!

Följande kväll besökte vi sanddynerna på nytt och denna kväll fick vi njuta av dem och en vacker solnedgång.

Nu har vi lämnat parkerna och har endast minnena kvar av vår otroliga bilresa med Olga. Vi är för tillfället tillbaka i Las Vegas och Olga skall returneras i morgon. Vi har kört henne ca 7400 km! Som följande blir det Los Angeles men hur vi skall ta oss dit är ännu öppet... Nu skall det spelas (vi behöver STORA vinster...)!

Bryce & Zion

Nationalparkerna tar inte slut i detta landet! Nu var det dags för nationalparkerna Bryce och dagen efter Zion, bägge i staten Utah.

Bryce är en ganska speciell park eftersom landskapet i denna inte har formats av vatten men snarare av isen. Efter en period bland snöklädda berg mötte vi de bekanta röda bergen och än en gång blev vi häpna över hur olika landskapen kan vara.

Är det Piff eller Puff?

Utsikt från 2800 m höjd.

Efter övernattning i Cedar City var det idag dags för Zion. Nationalparken Zion är betydligt större än Bryce, men slutligen så bestod det området som är reserverat för turister av en "canyon" som består av en forsande flod och de höga bergen som omringar floden. Transporten till området sker med bussar och man kan stanna så länge på utsiktsplatserna som man önskar. Även här finns det en hel del utmärkta stigar som man kan gå. De innefattar allt från kortare sträckor till turer med övernattning ute i parken.

Vi gick till ett vattenfall och det var bra att vi var utrustade med Ikeas färger... En skolklass med dränkta 10-åringar gav oss ändå tummen upp!

Inte för att vi har tröttnat på att fotografera berg men det är så trevligt med lite blommor. (Och nej Pia, jag har inte tvingat Annika att ta dom med, hon gick med på det frivilligt.)

Canyonen smalnar av till slut. Vi gick en 3,5 km promenad så långt vi kunde komma. Det skall vara möjligt att gå igenom ett smalt passage mellan bergen ännu sen men idag var den stigen avstängd pga hög vattennivå.

Det har varit många parker för oss inom en kort tid. Men eftersom snövädret ändra på våra planer lite under vägen, så har vi några dagar kvar ännu innan Olga skall lämnas tillbaka i Las Vegas. Nu övernattar vi i St. George och i morgon blir det en nationalpark-fri dag. Sen styr vi Olga mot Death Valley. Där förväntar vi oss extrem hetta och mängder med sand. Vi kommer inte att ha internet eller telefonkontakt där, så räkna inte med att höra av oss på några dagar!

Salt Lake City

På fredagen åkte vi från Jackson (Wyoming) till Salt Lake City (Utah). Idag har det varit solsken, varmt och fint väder här, först gången på tre månader enligt stadsborna, så tur har vi med vädret.

12 miljoner mormoner runt om i världen har sitt mecka här i Salt Lake City. I staden finns många byggnader som hör ihop med deras verksamhet, här en av kyrkorna:

Som ni alla kommer ihåg ordnades vinter OS 2002 här, så vart man än vänder sej ser man höga berg runtom staden.

Cityt annars är höga och stora byggnader, en massa byggnadsarbete på gång för tillfället.

Medan Annika sov länge (yepp, till klockan halv tolv :o) var Eva aktiv och gick runt omkring i staden och fotograferade bland annat blommor:

Förutom blommor hittade hon också Volvo, men konstigt nog fick hon inte hemlängtan för det...

Vi hade turen att en tre dagars festival (Living Traditions) pågår precis nu, på två scener uppträdde olika etniska grupper med dans och musik. Lite av programmen såg vi också, men för vår del var maten, ölet och det faktum att vi såg en massa människor det viktigaste.

Trots profetian om att världen skulle gå under idag så är vi ännu med! (Oj nej, vi som ännu till brydde oss blanka f** i våra linjer och drog till med rejäla efterrätter igår kväll...) Om det är för detta eller om det är för att vi drar vidare i morgon så firas det i Salt Lake City med ståtliga fyrverkerier ikväll!
Imorgon fortsätter vi alltså ner mot Bryce nationalparken.

Av någon anledning får vi inte vår karta uppdaterad mera, så efter att vi använt alltför mycket tid (och nerver) när vi försökt uppdatera den, beslöt vi oss alltså för att lägga till en ny karta för resten av resan. Koppla ihop båda kartorna så ser ni hela vår rutt.

Samt en liten hälsning till Tua: Eva tackar så mycket för dina sympatier...

Yellowstone

Yellowstone nationalpark i perfekt väder! Ännu kvällen innan visade alla väderleksrapporter slask och snö så vi rusta upp med mössor, regnkläder och ordentliga boots för att alls ha en chans att ta oss ut från bilen och vi var definitivt förberedda för att köra in i parken, konstatera att vi inte ser något alls och direkt köra ut igen. Men tur hade vi och vi har fått uppleva parken i nästan 3 dygn med lite kallt väder men med uppehåll.

Parken är enorm och man kan se endast en bråkdel från vägen. Det säger kanske något om storleken när vi i genomsnitt har kört 240 km per dag(!) och då var också flera av rutterna ännu avstängda pga för stora snömassor. Att göra längre promenader ut i naturen hade vi bara inte möjlighet till tidsmässigt (och inte hade vi lust att behöva använda ´pepparspray ämnat till björn´ på en stig ute i urskogen heller...) så vi körd omkring och stannade på platser för att njuta av naturen eller av djuren vi såg.
Som en liten fotnot så måste vi väl medge att vår kondition för längre promenader på dessa altituder inte riktigt är tillräcklig heller. För när man är uppe på 2000 meters höjd så känner man redan gott av en liten uppförsbacke, pust. Och det har ingenting att göra med vårt stora intresse för sirapsdränkta pannkakor eller bacon!

Våra vänner, bufflarna, fanns det gott av i parken och även denna gång så hade dom tendens att ställa till med rejäla trafikproblem. Ibland behövdes det rangers, parkpoliser, som fick ordna upp så att trafiken igen skulle löpa.

Andra ställen kunde vi bara njuta av både dem och utsikten:

Djuren i parken är fredade och dom finns överallt. Vi bodde 3 nätter inne på parkområdet, älgarna gick och åt runt husknuten och det fanns buffelskit direkt utanför terrassen. Inte några små mockor, det kan vi lova er! Dom har ingen skillnad var dom rör sig, om det sen är gräsmattan vid bilparkeringen till hotellet eller om dom väljer att gå 1 km längs med landsvägen. Och känner dom inte för att röra på sig alls så gör dom inte det heller. Men det är fortfarande vilda djur vi pratar om så försiktig bör man vara.

Yellowstone är ett gammalt vulkanområde och det ångar och bubblar i Yellowstones landskap. Ur gröna skogar stiger det upp ångpelare som tyder på varma vattenkällor. Det finns otaliga av dem som man kan besöka och alla är lite olika. Här på bilden är Roaming Mountain var det ryker från hela berget:

De varma källorna kan ha fantastiska färger...

... och vissa ställen är vattnet så varmt att det kokar och bubblar.

Och bubblar det inte nerifrån så brusar det i de många vattenfallen och i forsarna.

Yellowstone har flest gejsrar i hela världen och den kändaste och trognaste av dem är nog Old Faithfull som sprejar upp sin ånga i en hög pelare på över 50 meter ungefär var 1,5 timme. Vi försökte ju då få den perfekta bilden från gejsern men det är inte lätt när ångan och himlen har samma färg...

... två finnar och 3000 japaner försökte få perfekt bild... och eftersom det sista övernattningsstället var precis vid gejsern så hann vi se den flera gånger. Den sista gången skulle ha varit på morgonen med en vacker blå himmel bakom men då orkade vi inte längre ta fram våra kameror.

Ännu med tanke på bufflar och placering så antar vi att dom gillar värme för ofta låg dom och vila precis vid sidan av dom varma hålen. En av bufflarna hade valt att gå och beta just vid foten av Old Faithfull och med sig hade hon en liten nyfödd buffel-bebis. Kalven var ännu lite darrig om benen och den var nyfödd eftersom det hängde bevis ur buffel-arslet (men det fotot iddes vi inte publicera på vår blogg).

En älg. Tror vi i alla fall för inte ser dom riktigt ut som våra precis. Vissa kallas för Elk och andra för Moose och alla är dom älgar(?). Och många är dom.

Vi var säkra på att detta är en koyot, prärievarg:

Men följande djur hade vi mycket diskussion om för Eva trodde att det var självaste vargen som kom gående emot på vägen men Annika insistera på att det var en prärievarg det också så Eva fick ge med sig.

Däremot är vi helt säkra på att det på denna bild syns en varg. Kan ni se henne? Blanda sen inte med de två pronghornena som också syns, det var så som de s.k. antiloperna vi nämnde tidigare visst hette.

Det är helt klart att när man kommer till parken så borde man vara utrustad med ordentliga kikare eller kameror med linser som är minst 30 cm långa för att kunna ha en chans att få se vilddjuren i sina element. Så nog hade vi tur när vi fick med endast blotta ögat se björnar på så här nära håll. Här en svart-björn i skymningen:

Och här en grizzly-björn på jakt efter saftiga sorkar:

Och vad skulle parken ha varit utan nationalfågeln, örnen.

Så tog vi farväl av parken och körde vidare till Grand Teton nationalparken som finns direkt söder som Yellowstone. Nog var bergen mäktiga där, med en höjd på 3800 m över havet, men efter vad vi upplevt under de senaste dagarna så gjorde inte den parken så mycket intryck på oss mera.
Nu övernattar vi i Jackson. Det är den 3:de gången vi besöker Jackson under vår resa men denna gång är vi i Wyoming.